Ni kanske har hört om 17-åriga Jonas Larson som dog i veckan. Min kompis visste vem han var men vet inte om hon kände honom personligen. Han och några lagkamrater var och sprang ute i skogen (trolign, kan inte historien så bra) när dom föll ner. Jonas slog i huvudet och föll ner i floden. (älven?..) Hans kompisar fick upp honom men fick in liv i honom.

När jag hörde om detta så höll jag på att gråta. Även fast jag inte känner honom så är det sorgligt. Att dö när man bara är 17. När man nästan just har börjat leva. Även fast jag inte har förlorat en kompis i den åldern eller en familjemedlem så är det hemskt när det händer. Har själv förlorat min mormor, gammel farmor och gammel farfar. Även mormors syster har dött. Även fast detvarpga. av åldern och sjukdomar så är det så hemskt.